En Strålande Utsikt

-för en 'bättre värld'

Gästförfattare: Michael Karlsson

Som gästförfattare ska jag skriva en kort artikel om romernas historia i Sverige – ett folk som fått utstå förföljelser, fördomar och hat i 500 år.

Ett förföljt folk, sedan urminnes tider. Många har fördomar: men vad vet du egentligen om romerna, resandefolket?

De första romerna anlände till Stockholm den 29 september år 1512, de omnämns först av Olaus Petri som beskriver detta folk som ”tatare” i tron om att de härstammade från ett välkänt folk från södra Ryssland, tartarer. Man hade vissa arbetsuppgifter som var till nytta för det svenska riket, såsom sotare, latrintömmare, huddragare, kopparslagare. Man deltog även i många av de krig som inträffade mot såväl Danmark som Ryssland, därför välkomnades man till en början. Förhållandena ändrades drastiskt när en av Sveriges mest hyllade konung kom till makten – Gustav Vasa. Denne man visade en enorm främlingsfientlighet, och befallde att samtliga romer skulle förvisas ut ur landet. Faktum är att under 15- och 1600-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att vistas i Sverige, kvinnor och barn skulle fördrivas med omedelbar verkan, resultatet av detta var att många sökte sig till Finland eller Norge, andra antog svenska namn och levde anonymt.

Romer och resande var- och är, ett nomadfolk, som haft sin boning längst vägarna, med en ytterst liten inkomst, man har t.ex tillverkat redskap eller annat som kan ha varit till nytta, och sålt detta, man hade givetvis dåligt med kläder, stöld kunde vara förekommande för de som inte fann någon annan utväg. Detta spädde på svenskarnas hat, man skällde ofta, och gärna, om dessa ”tatare”, än idag lever detta kvar. Tattare är ett ord som många ser som synonymt med ”uteliggare”, ”luffare”, ”lodis”, ”snattare”, hur ofta har man inte hört ordet ”jävla tattare”? En krona för varje tillfälle hade gjort mig förmögen. Men det är inte så oskyldigt som det kan verka, i själva verket är detta ett skällsord om en etnisk folkgrupp.

Situationen förbättrades något mot slutet av 1600-talet, då man år 1686 införde den s.k ”tattarparagrafen”, som beskriver att romer får lov att ha fast bostad, men uppmanas att konvertera till kristendomen och låta sina barn döpa sig i den kristna kyrkan.

Under 1700-talet och ända fram till 1900-talet, så sent som 1954, gällde en lag, att ättlingarna till den första gruppen romer som anlände till Sverige, får stanna, man anser att till skillnad mot nyinvandrade romer inte kan utvisas, men de övriga har inget i Sverige att göra.

På 1940 talet infördes en registrering av resandefolket, eller ”tattarna” som de kallades, av den dåvarande partisekreteraren Tage Erlander samt Gunnar och Alva Myrdal.Den dåvarande regeringen skulle använda registreringen som underlag för deportering till Tyskland, om Sverige blev indraget i världskriget. För om man ser vilka som blev förföljda under andra världskriget, så var det främst judar, men även handikappade, folk med en ”avvikande” sexualitet och trosuppfattning som t.ex homosexuella och Jehovas , men även en annan folkgrupp – romerna.

Förföljelse och onda handlingar har fortsatt så sent som på 1940- och 1950-talet. Det rör sig om kravaller, förföljelse och grova våldshandlingar (bland annat i Jönköping 1948). Detta skedde med myndigheternas godtycke och passiva åtgärder när det gällde upprätthålla lag och ordning samt värna om de mänskliga rättigheterna.

Allt detta har påverkat resandefolket på ett negativt sätt; de har inte fått rätt till samma demokratiska rättigheter och möjligheter till ett normalt liv som varje svensk medborgare har. Under lång tid har många tvingats leva i rädsla och otrygghet, leva med tysthet om vem man ”verkligen är” för att slippa trakasserier och förföljelse. På grund av alla dessa kvarlevande problem har många resande därför känt sig tvingade att försöka glömma eller förskjuta sin egen identitet och kultur, vilket har inneburit en mycket skadad självkänsla, både för den enskilda personen och för hela den etniska gruppen. Detta är något jag själv erfarat, och det är skamset jag erkänner att jag alltför ofta döljt mitt ursprung för att ha bättre anseende i andras ögon, jag har ofta fått förfrågan på om jag verkligen är helsvensk, då jag deklarerat att jag är det, helt enkelt för att jag skämts för mycket för att berätta sanningen.

Esmeralda: romerflickan ur Walt Disneys film Ringaren från Notre Dame (baserat på boken med samma namn, skriven av Victor Hugo ).

Detta levnadssätt som romer fått anpassat sig till, har blivit till ett kulturarv som lever vidare än idag, de som är av romskt ursprung prioriterar familjen framför allt annat, släkter lever nära inpå varandra, att dela med sig och uppvisa generositet ses som det enda självklara. De allra flesta romer lever än idag delvis längst vägarna. Trots att man har en fast bostad har man oftast en husvagn/husbil och reser runt i vårt avlånga land och att ”beckna” (sälja hantverk) är ytterst vanligt, det är som att livsstilen sitter i benmärgen.

Romernas officiella flagga, vagnhjulet symboliserar det fattiga kringresande livet.
Den blå och gröna färgen representerar himmel och jord.

//Gästförfattare Michael Karlsson (ej redigerat av mig, Gustaf).

Annonser

Information

This entry was posted on 1 mars, 2012 by in Gästförfattare/Guest Authors and tagged , , , .

Goodreads

Läsarmätare

  • 19,755

Följ mig på Twitter!

%d bloggare gillar detta: