En Strålande Utsikt

-för en 'bättre värld'

Äntligen går Socialdemokraterna framåt!

Rapporter har den här helgen börjat strömma in om att Arbetarepartiet Socialdemokraterna får alltmer stöd. Jag blir glad när jag läser att Moderaterna äntligen börjar tappa, och att det svenska folket nu inser hur Alliansen har misshandlat de svaga i vårt samhälle för att gynna de redan priviligerade; maktskifte inför 2014?

Stefan-Löfvén-effekten...?

Som ni vet avgick Håkan Juholt som partiledare sent i januari 2012, och efterträddes effter knappa veckan av Stefan Löfvén, före detta förbundsordföranden för fackföreningen IF Metall (cirka 380 000 medlemmar). Ungefär samtidigt (ett par, tre veckor tidigare) efterträdde Jonas Sjöstedt Lars Ohly som partiordförande för Vänsterpartiet. V gick upp en aning efter Ohlys avgång, medan S stod stilla ett tag för att sedan skjuta iväg ordentligt. Idag rapporterar flera tidningar om att ställningen mellan partierna nu äntligen har skiftat från en Alliansminoritet till en Rödgrön majoritet!

Jag ställer mig själv snabbt frågan huruvida Löfvén är anledningen till det oerhörda uppskjut som S har genomgått den senaste månaden. Saken är ju den att han har varit så oerhörd tyst på den nationella scenen, men varit oerhört aktiv på den lokala. Det är nästan så att partiet skyddar honom mot media, för att istället ge honom en föreläsarroll ute bland industrierna och de lokala institutionerna runt om i landet. Juholt, som ni vet, var mer av en retoriker och, kanske på grund av sin journalistbakgrund, tog en större plats bland media.

En aspekt som vi bör lägga märke till är att Alliansen under det sista halvåret har drabbats av smärre skandaler. Allt från KD:s partiledarsplittring, till Reinfeldt:arnas separation och Carl Bildts oljeblodspengar i Sudan och halva centrala Afrika. Separationen skulle jag inte spela på för att vinna politiska poäng, men KD:s problem och Bildts extraintressen oroar mig – vad håller vår regering på med egentligen?

En gång så pigg - idag verkar han betydligt tröttare.

Det är dock synd att läsa om hur S tagit väljare från M mycket beroende på att ha flytit alltmer åt höger under sin nye partiledare. Jag vill inte vinna val på att vara tvungen att stödja den ohyggligt kalla, beräknande och utstötande politik som Alliansen har fört under två mandatperioder. Den kanske största förändringen som har skett är att S under Löfvén har gått med på att stödja M:s förslag om något slags inträde i Europakten (EMU: alltså, att Sverige ska ingå i Euro-sällskapet, men till en början i alla fall inte använda Euron…). Juholt var kritisk till detta och det var alltså inte förrän under Löfvén som S ändrade ställning.

Visst ser jag hellre att S vinner makten och att vi får en Rödgrön regering 2014 om det så sker genom vissa eftergifter för att locka mittenväljare, men jag vill inte se Olof Palmes parti korrumperas av rösthungriga pragmatiker.

Svår balans, men idag är jag glad! Se själva:

De Rödgröna: 50,1%

S 33,7%

MP 10,3%

V 6,1%

Alliansen: 43,0%

M 28,7%

FP 5,9%

C 4,9%

KD 3,5%

Äcklena

SD 5,2%

Övriga 1,7%

Mot maktskifte 2014!

Annonser

Information

This entry was posted on 18 mars, 2012 by in Personligt/Personally and tagged , , , .

Goodreads

Läsarmätare

  • 19,946

Följ mig på Twitter!

%d bloggare gillar detta: