En Strålande Utsikt

-för en 'bättre värld'

Jag läser The Adventures of Tom Sawyer (1876) av Mark Twain

The Adventures of Tom Sawyer (1876)

Författare: Mark Twain (Samuel Clemens)

Genre: Skönlitteratur, klassiker – barndom, vänskap, humor, spänning

Betyg: 4/5

***

Den amerikanske 1800-talsförfattaren Mark Twain (pseudonym för Samuel Clemens) skrev att detta verk skulle ”påminna vuxna om det de själva var en gång i tiden.” Nu är ju jag bara 21 år gammal, men visst är det så att man känner igen sig en del i det som Twain skriver om.

Verket handlar om den unge Tom Sawyer som lever med sin ”aunt Polly” och halvbrodern Sid. Tom är en, minst sagt, busig pojke som älskar att luras och driva med såväl klasskamrater som familj. Han är klipsk och lurar sig till fördelar i söndagsskolan, men ibland får detta även sina mindre förtjänstfulla konsekvenser… En dag bevittnar Tom tillsammans med sin vän Huckleberry Finn (som faktiskt är en nivå värre än Tom i sina pojkstreck och busfasoner) ett mord då de letar efter en medicin mot vårtor. Av rädsla säger de inget till någon, men när mordet väl börjar uppdagas kastas de två pojkarna in i en spänningsspiral där stadens och pojkarnas säkerhet riskeras.

Nu till varför jag satte betyget 4 och inte 5. Ni kanske tycker att det är lite väl lågt, eftersom det ändå är ett högt aktat klassiskt verk. Mitt svar till er blir att jag inte riktigt kunde relatera och att det inte sög tag i mig tillräckligt starkt för att få mig att kunna ge ett högre betyg.

Det är verkligen ett fantastiskt skrivet verk, med pittoreska och allmänt mysiga miljö- och karaktärsbeskrivningar, fullt med humor och påhittiga små vändningar längs med historien, för att inte nämna Twains samhällsbeskrivning (verket är som ett tvärsnitt av hur ett mindre amerikanskt samhälle skulle kunna se ut). Jag förstår charmen med Twains skrivande, men tyvärr kunde jag inte riktigt relatera till det. Jag var som liten inte riktigt lika busig som Tom och Huck, även om jag var sprallig och ihärdig. Jag var inte lika attraherad av busandet i sig självt, utan snarare av att leka och, till viss del, plugga (ja, jag har varit sådan sedan jag var liten…). En del av Toms påhitt är nästintill elaka, och han skor sig på andras bekostnad – visst är det en del av att vara barn, men jag var inte sådan själv och därför hade jag det ibland svårt att leva mig in 100% i handlingen. Twains misslyckande bottnar därmed in i dennes skrivande, utan i min barndoms leda!

Skämt åsido – ett underbart mysigt verk, men lite för sagoaktigt för min del. Idag lever vi också ett liv annorlunda mot det som beskrivs av Twain, och få barn i dagens datorsamhälle leker som Tom och Huck, med flottar och utflykter. Kanske förstörde detta essänsen av verket för mig, men vad vet jag? Det var i alla fall någonting som gjorde att jag inte kunde ge högsta betyg. Dock ett oerhört roligt verk – man skrattar till flera gånger, vilket gav upphov till ett par mer eller mindre pinsamma bussturer – och jag njöt av att läsa, trots att det var lite svårt att hänga med i Twains 1800-talsengelska, även om den antagligen var anpassad för yngre läsare. Jag försöker läsa alla engelska verk på originalspråket, eftersom man inte förlorar någonting i översättningarna. Ibland var det lite lågt tempo, men så är det inte heller en deckare, och jag hade svårt att motivera mig att läsa klart fram till och med ungefär halvvägs då spänningen stegvis satte i. Efter det, blev det allt svårare att lägga ned boken, då tempot ökar, och slutligen mynnar historien ut i en labyrint av vändningar och överraskningar.

Ett mycket läsvärt verk, för som Twain ämnar låter Tom Sawyer läsaren få ihågkomma sin egen barndom – vare sig den bestod av idel bus eller ej.

Annonser

Information

This entry was posted on 5 augusti, 2012 by in Litteratur/Literature and tagged , , , , , , , .

Goodreads

Läsarmätare

  • 19,755

Följ mig på Twitter!

%d bloggare gillar detta: